Konceptet om differentiering av självet är kärnan i Bowens
teori och utgår ifrån principer för att uppskatta graden av
fusion mellan intellekt och känslor.
Differentiering handlar om individen. Om hur människor skiljer
sig från varandra ifråga om känslighet till varandra och deras
varierande möjlighet att bevara någon grad av självbestämmande
vid trycket av att inte avvika från mängden. Denna variation
är inte statisk utan är en ständigt pågående process i livet
hos alla människor.
Det är svårt att förstå konceptet, differentiering av självet,
utan att se familjen och släkten som en känslomässig enhet;
ett system. Den tydligaste manifestationen av ett känslomässigt
system är individernas reaktion till sin omgivning.
Bowen utarbetade en skala, inte i terapeutiskt syfte utan
för att teoretisk beskriva att människor är olika varandra
och att den skillnaden kan uppskattas utifrån klinisk information.
Skalan beskriver graden av hur människan är kapabel att skilja
mellan den emotionella och intellektuella processen.
Skalan refererar till nivån på det autonoma, solida självet
som finns inom självet. Det autonoma självet är stabilt under
stress och förblir opåverkat av det känslomässiga systemet.
Högre nivåer av differentiering visar sig i jagpositioner
som - detta är min tro, min övertygelse, vad jag vill eller
inte vill göra - och ändras inifrån på basis av ny kunskap
eller erfarenhet.
Det autonoma självet kan lätt förvirras av pseudosjälvet.
Pseudosjälvet, vilket styrs av det emotionella och känslomässiga
systemet, kan variera dag från dag eller år från år. Det kan
förstärkas av en relation med en själsfrände genom emotionell
sympati och minska av en negativ relation eller när man utsätts
för ogillande. På låg nivå av differentiering visar sig pseudosjälvet,
hos en person, i en brokig massa av fakta, principer, åsikter
och övertygelser, lånade av andra eller accepterade för att
förstärka sin position i relation med andra. Detta för ihop
människor i intensiva känslomässiga förhållanden.
Termen differentiering har inget att göra med psykisk eller
fysisk hälsa eller sjukdom. Det finns en majoritet lågt på
skalan med symptom och dysfunktion men också människor högt
upp på skalan kan ha dysfunktion.
Bowen delade in skalan, 0-100, i fyra delar och definierar
det karaktäristiska inom varje del. Skalan beskriver den nivå
av differentiering vi föds in i och som är långsam i sin förändringstakt.
0-25
Inom denna intervall lever människor i en värld helt styrd
av känslor. Allra längst ner på skalan har de förlorat förmågan
att känna, de är helt känslolösa. De har svårt att upprätthålla
långvariga relationer. Mesta energin går åt till att ha någon
att älska eller att bli älskad av och misslyckandet i detta.
Lite energi blir kvar för målstyrda aktiviteter. Oförmåga
att skilja mellan tankar och känsla leder till att viktiga
livsavgörande beslut fattas utifrån vad som känns rätt. De
är så känsliga för andras åsikter och för vad andra vill att
de ska göra att deras liv för det mesta är helt styrt av en
emotionell reaktion till omvärlden. Reaktiviteten kan ta sig
uttryck i att lindra andras problem men kan också visa sig
i kraftfulla utbrott mot andra i sin omgivning och särskilt
mot de som de är mest beroende av. Personer i övre delen av
denna del kan få ett system av beroende relationer att fungera
under lång tid utan symptom. Vid högre stress kan dysfunktionen
bli kronisk och svårartad. I den lägsta nivån finner vi människor
som har gett upp relationer. De finns inom olika institutioner
eller i sociala livets utkanter. "Hard-core" schizofreni finns
mellan 0-10. Kronisk schizofreni, människor med en viss form
av produktivt liv ligger något högre på skalan. Dold alkoholism
ligger vanligen under 25 och en person kan fungera utan dysfunktion
i ett sammanhang som är i balans. Vid en dramatisk förändring
i sitt känslomässiga system, t ex dödsfall eller skilsmässa
kan personen helt kollapsa.
25-50
Människor inom denna del har ett svagt definierat själv men
en spirande förmåga att vara differentierad. I den nedre delen
finns stora likheter med de under 25, saknar förmåga att ha
en egen övertygelse och tro. De är känsliga för vad som är
inne och anpassar sig till de trender som ger dem en position
socialt i livet. Mellan 35-40 påverkas livet fortfarande av
känslor i hög grad och har en låg nivå av det autonoma, solida
självet men en tillräcklig nivå av pseudosjälvet vilket är
en viktig komponent för den funktionella nivån av differentiering.
En viktig skillnad mellan 0-25 och 25-50, är att de människor
som finns mellan 25-50 har en viss kapacitet för att höja
sin nivå av differentiering. Troligheten är mycket högre mellan
35-50 än mellan 25-35 där motivationen försvinner när man
känner sig komfortabel.
50-75
Över 50 finns större medvetenhet om skillnaden mellan känslor
och intellektuella principer. Mellan 50-60 är människor fortfarande
så känsliga till sin omgivning att de tvekar att säga vad
de tror och ge uttryck för sina åsikter och önskningar. Över
60 har människor en frihet att göra val mellan att styras
av känslor eller intellekt. Det kan finnas perioder av slapphet
där de låter "autopiloten" ha full kontroll men när det uppstår
problem tar intellektet över vilket lugnar ner ångesten. Under
perioder av långvarig, höjd stressnivå kan utvecklas svår
fysiska, emotionella och sociala symtom men dessa kommer att
ha en mer episodisk karaktär och återhämtningen sker relativt
snabbt.
75-100
Inte många människor fungerar på denna del av skalan. Det
fåtal som finns så högt som 85-95 är människor som är principorienterade
och målstyrda. Deras frigörelse från föräldrar börjar redan
i barndomen och blir som vuxen en inifrån styrd person. Lyssnar
utan att reagera. Säker i sig själv och är inte påverkbar
eller i affekt av varken beröm eller kritik. Är totalt ansvarig
för sig själv och avstår från att överbeskydda andra. Tolerant
och respektfull inför olikheter och lockas inte in i förenklade,
polariserade diskussioner. Kronisk nivå av ångest är mycket
låg och man klarar av att anpassa sig till varierande grader
av stress utan att utveckla symptom.
|
|
 |
| |
| |
Skala
av differentierat själv |
|
|
|
|
 |
| |
| |
 |
|
| |
Skalan
beskriver graden av differentiering. Desto
högre på skalan man befinner
sig, desto bättre är man kapabel
att skilja mellan den emotionella och intellektuella
processen. |
|
|
|
|
|
|
 |
|
