| |
| |
|
|
| |
Processen som slutligen bestämmer hur mycket ett barn separerar
ut sig ifrån sin familj börjar inte i barnet utan i generationerna
före barnet.
Processen genom vilken en låg nivå av differentieringen hos
föräldrar påverkar ett eller flera barn sker inom triangeln
far - mor - barn. Den rör sig primärt runt modern som är nyckelperson
i reproduktionen och som vanligtvis är den som tar ansvar
för barnet. Projektionsprocessen existerar i alla grader av
intensitet, från den mest minimala till en intensitet i vilken
barnet är allvarligt påverkad för livet. Processen är så universell
att den är närvarande till någon grad i alla familjer.
Låg nivå av differentiering hos föräldrar kan absorberas av
konflikt mellan makar eller sjukdom hos en av makarna vilket
då minskar överföringen och projektionen på barn. Den låga
nivån av differentiering kan också visa sig i ett mönster,
med friska föräldrar och ett minimum av konflikt mellan makar,
där projektionen är riktad mot barnen. De flesta familjer
använder en kombination av alla tre mekanismer.
Intensiv fokus på barnet hindrar dess emotionella separation
från föräldern och stödjer barnets oansvarighet. Barnet fungerar
då oftast i reaktion till föräldern istället för att vara
separat och självständig.
Ingen familj har exakt lika fördelning av projektion på barnen.
Det kan vara ett eller flera barn som är i fokus. Först fokuseras
på ett barn. Om det blir för mycket för det barnet involveras
andra men i mindre grad av påverkan. Det barn som är minst
självständigt är mest i fokus (tid och tankar) hos föräldern.
Det barn som är mest självständigt har minst. Utveckling av
differentiering i ett barn gynnas av föräldrars förmåga att
fokusera på hur de själva fungerar (individuality) istället
för hur barnet fungerar (togetherness).
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
