| |
| |
|
|
| |
|
 |
Positionerna i min familj; ett praktiskt
exempel.
Med min egen familj som exempel vill jag belysa teorin i det
aktuella avsnittet.
Jag är ett mellanbarn, mitt mellan två äldre systrar och två
yngre bröder har jag formats till den personlighet jag är.
Som inklämd mitt i en syskonskara blir vissa särdrag tydliga.
Ett sådant särdrag är min höga ambitionsnivå.
Det var 1991 som jag första gången kom i kontakt med konceptet
"Syskonpositionen". Det var då jag fortfarande kunde stå totalt
frågande inför att vi fem syskon kunde vara så olika fastän
vi vuxit upp i samma familj. Idag vet jag att detta inte är
ovanligt och att min och mina syskons personlighet faller
inom ramen för det generella mönster som Toman funnit i sin
forskningen för de olika positionerna i en syskonskara.
Tre syskon och tre helt olika perspektiv.
Hon som är den förstfödde, kom till i en verklighet som är
helt annorlunda än min. Först född, första barnet för föräldrarna
och första barnbarnet för mor- och farföräldrarna.
Min lillebror, den sista i raden av fem syskon vad möter honom
när han föds? Han har ett antal syskon som också kräver föräldrarnas
uppmärksamhet och han har föräldrar som nu har år av barnafödande
och annat som livet innebär bakom sig.
Den förstfödde
När min äldsta syster föds bodde föräldrarna i samma hushåll
som farföräldrarna. Där fanns också flera syskon till far.
Hon är första barnbarnet både på mammas och pappas sida. Det
var många som stod vid hennes vagga och nyfiket tittade på
henne. Jag kan tänka mig att det också fanns många som villigt
bar henne utan att hon särskilt ihärdigt behövde göra sig
påmind. Jämfört med oss andra syskon är min syster den som
fått mest känslomässig uppmärksamhet vid sin födelse,
förutom min bror, han som är den förstfödde sonen. Min syster
är född i den positionen som också blir mest påverkad av de
båda släktsystem som förenas i henne. Exponeringen handlar
om omedveten överföring av värderingar och normer; moraliska,
etiska och religiösa. Alla syskon i en syskonskara får sin
del av påverkan från föräldragenerationen och det övriga släktsystemet
men graden av den varierar och minskar för varje barn som
föds.
Samtidigt som detta barn kan få stort känslomässigt utrymme,
får hon också högt ställda förväntningar. Är det en
dotter är förväntningarna på henne ofta att hålla ihop familjen,
släkten; hon förväntas vara den sammanhållande kraften som
behövs för att hålla ihop det känslomässiga systemet. Är det
en son förväntas han värna om familjens anseende utåt i samhället.
Förväntningarna på det första barnet är ofta parat med
ansvar som blir tydlig först när nästa barn föds. Hos
den som inte får något syskon, enda barnet, är den inte så
uttalad.
För det första barnet kan ett syskon som föds efter tre -
fyra år eller mer komma som en chock. Den som varit ensam
om föräldrarna i hela sitt hittillsvarande liv har nu inte
längre samma makt och kontroll över föräldrarna, och får dessutom
mer uppgifter lagda på sig som hon ser att det yngre barnet
minsann inte får. Hon lär sig emellertid snart känna igen
föräldrarnas nya förväntningar; om deras behov är att hon
uppträder mer vuxet, som en "liten mamma", svarar hon upp
mot det och får då tillbaka en stor del av det känslomässiga
utrymme som hon vant sig med innan syskonet föds.
Sammantaget kan sägas att den förstfödde blir den som mest
liknar släkten. Både den första dottern och första sonen,
är de mest konservativa i betydelsen att deras liv i hög
grad liknar släktsystemets tidigare generationer i t ex
utbildning, yrkesval, politik, fritidsintressen och familjebildning.
Den yngste
För varje nytt barn som föds minskar överföringen från den
äldre generationen. Min yngsta bror kommer till en värld som
ser helt annorlunda ut än min äldsta syster föds till. Nu
står inte flera vuxna runt vaggan. Föräldrar som är nio år
äldre. En omvärld som gått igenom ett världskrig och en fred
med allt vad det innebär för enskilda familjer. Före honom
har tre systrar sett dagens ljus men framförallt har familjen
tre år tidigare fått sin efterlängtade förstfödde son.
Så det är en friare position som den yngsta får i en syskonskara
på fem. I större familjer är yngsta barnets position påtagligt
befriad från förväntningar från föräldrarna vilket inte blir
lika tydligt om man är yngst av endast två syskon. Idealet,
skrivet Martensen/Larsen, är fyra barn, två av varje kön.
Då har föräldrar möjlighet att sprida sina förväntningar från
sin egen mor och far på var sitt barn. Som yngst i en större
syskonskara har föräldrarna förmodligen gett upp sina förväntningar
och många av sina principer om hur barnuppfostran ska gå till.
Det yngsta barnet är friare men har ändå ett stort känslomässigt
utrymme eftersom det inte kommer någon efter som tar föräldrarnas
uppmärksamhet. Och det finns en bindning och ett ansvar som
många yngsta barn får känna av som vuxen - att finnas tillhands
för sina åldrande föräldrar.
Mellanbarnet
För att förstå vad som präglar mellanbarnet får man ta till
systemtänkandet; vad ingår jag i för sammanhang? Vad finns
före mig och efter mig i syskonskaran? En beskrivning av mig
blir, yngsta syster till systrar och äldre syster till bröder.
Och min syster som är mellan mig och den äldsta är också mellanbarn.
Hon är både yngre syster till systrar och äldre syster till
syster och till bröder. Min bror närmast mig är trots sin
position som förstfödd son också mellanbarn. Både yngre bror
till systrar och äldre bror till en bror. För att förstå personlig-heten
får särdragen alltså sökas i två olika positioner. Mellanbarn
är inklämda mellan äldre och yngre och har ett mindre känslomässigt
utrymme än sina syskon. Hur litet beror också på hur nära
det är mellan syskonen.
Andra faktorer som påverkar vår personlighet
Föräldrarnas egen syskonposition är en viktig faktor. Min
mor var också mellanbarn. Vad har hon för upplevelse av relationen
till sina föräldrar, sin syster och sina bröder och hur har
det påverkat hennes egen relation till oss? Samma fråga gäller
min far som var äldst med flera yngre systrar och bröder.
Det är helt klart att deras erfarenhet i sina egna ursprungliga
familjer präglar mig och mina syskon.
En annan faktor är hur stor åldersskillnaden är mellan varje
barn. Är det två år eller mindre är deras behov likartat och
även beroendet av vårdare. Är det tätt mellan barnen finns
risk för sammanblandning och därmed ett minskat känslomässigt
utrymme för egen del. Helt rationellt skaffar sig det lilla
barnet en strategi som särskiljer det från de andra i den
nära omgivningen. Så det är inte konstigt att jag och mina
syskon är så olika när vi är fem som inom loppet av nio år
ska ta för oss av känslomässig näring från föräldrarna. För
den uppgiften får man ta till kraftfulla metoder. Är man som
jag mittenbarn, kanske det handlar om överlevnad att skrika
med genomträngande stämma, vara högröstad och ha höga ambitioner
för att säkerställa en egen känslomässig arena.
Sök din särprägling i din egen familj
För vissa är det enkelt att se hur man formats i relation
till sina syskon och föräldrar, andra känner inte alls igen
sig. Men det är viktigt att förstå att de olika dragens särprägel
och styrka varierar i olika familjer. Förklaringen till att
det finns skillnader och hur stora dessa skillnader är mellan
olika familjer, den får man söka efter i sitt släktsystemet,
ofta genom flera generationer bakåt i tiden.
Det finns andra skäl till om man har svårt att känna igen
sig. Jag vill understryka att jag i den här artikeln valt
att beskriva den "normala" familjen eftersom Tomans forskning
har den fokuseringen. Verkligheten är ju att många barn växer
upp i familjer där det sker dramatiska förändringar. Nya konstellationer,
nya partners med barn förändrar den ursprungliga syskonpositionen
och andra nära känslomässiga relationer. Detta gäller inte
minst fosterbarn och adoptivbarn som får relationer i dubbla
system, ett biologiskt och ett psykologiskt.
Ökad medvetenhet ger öppnare relationer.
Mina upplevelser och erfarenheter i familjen; relationerna
till föräldrar och syskon generaliseras och förs över till
andra sociala situationer i livet utanför den ursprungliga
familjen. I skolan och arbetslivet, med vänner, i parförhållandet
och med de egna barnen. Präglingen är djup och framträder
i mina åsikter, attityder, önskningar och intressen så länge
jag är omedveten om sammanhangen. Ökar medvetenheten minskar
mitt känslomässiga systems påverkan på mig och mitt liv och
relationerna blir lugnare och öppnare i arbetsliv, i parförhållande,
till vänner, syskon, föräldrar och barn.
Litteraturhänvisning:
Family Constellation
Walter Toman, Springer Publ Company
Family Evaluation
Michel E Kerr och Murray Bowen
Familjemönster och personlighet
Norton Martensen/Larsen, Legenda |
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
